Kaffemoster pysslar

Jag har ett garn som jag köpte på Syfestivalen i Sollentuna i våras, som jag inte har en aning om vad det är för något. Det är dubbeltrådigt (alltså inte tvåtrådigt utan det är två separata trådar nystade tillsammans.) och det är så kärvt. Just nu funderar jag på att sticka en krage i det, men jag vet inte om jag kommer att bli tokig på det. Det känns som att hela tiden sticka med kladdiga fingrar, och orkar jag sticka en hel krage med ett så "tråkigt" garn. Dessutom stämmer inte stickfastheten riktigt, det här garnet är lite tunnare än alpacan som det ska vara enligt mönster, men å andra sidan tror jag att jag gärna skulle vilja ha den lite smalare, så då borde det inte spela någon roll….

Planen är att det här skulle bli en halsduk som jag verkligen kommer att använda, till skillnad från andra halsdukar jag stickat. De lurviga är inte något bra att ha när man bär Björn på magen, de killas ju så i hans näsa då - men jag tror att den här skulle vara rätt bra för att täcka upp det av min hals/bröst som inte blir så välklädda just när jag bär honom under jackan.

Jag har ju för mig att jag inte betalade många kronor för det här garnet så jag provar nog på, och så får vi se vad (om) det blir för något.

och jag måste nog säga att jag är rätt nöjd med dem. Gosiga och härliga och blev bra i storlek också. Snygga tycker jag också att de är, även om det inte syns så bra på bilden.

En morgon när jag lämnade Karin på dagis så berättade en av hennes fröknar att hon drömt om mig den natten. "Du kommer att tycka att jag är jätteknasig, eller också är jag kanske inte det?" Hon hade drömt att jag hade stickat mat som barnen kunde ha att leka med. "Kan man göra det?" fortsatte hon.

Jag vet inte, svarade jag ju sanningsenligt - och sen gick jag hem och tänkte inte så himla mycket mer på det. Men tanken fastnade och har legat och skavt i ett par veckor, så nu har jag provat. Och vad säger ni, nog kan man väl sticka mat?

blir man ju när man tar tag i något tråkigt. Jag upptäckte att jag hade lyckats (hur ouppmärksam kan man egentligen vara när man stickar?) förskjuta mönstret en bit ner på min daisies-sjal, så jag var tvungen att repa upp en fyra-fem varv. Det har jag gått och dragit på ett par dagar, för jag har inte riktigt vetat hur jag ska göra för att inte trassla till det så att jag lika gärna kan börja om från början. Men nu ikväll när Janne åkt till träningen och barnen somnat så tog jag Gud i hågen och drog ur stickan - och nu är jag tillbaka där det är rätt och jag tror att jag hittade alla maskorna och fick tillbaka dem på stickorna igen. Det var ett ruskigt tacksamt garn att repa upp i - men jag tror nog att jag ska göra mitt bästa för att inte behöva göra om det i alla fall.

och stickväder inne. Första härvan av grunnebogarnet är nystat (tack för hjälpen, Mamma) och jag har påbörjat en daisies shawl.

Sen rullar min orangea halsduk på. Jag bestämde mig för att inte sticka upp ett nystan först, utan istället göra den randig, och det var nog bra - för det ÄR väldigt stor färgskillnad på de två nystana.

utan istället är det symaskinen som fått jobba lite. Min nya svarta, alldeles lagom stora, vinterjacka kräver ju lite handpåläggning ifall den ska funka något vidare till att bära barn under. Alltså har jag sytt mig en bärpanel.

med garn möttes jag av idag. Det naturvita är 300g tvåtrådigt ullgarn ifrån Grunnebo garnsom ska bli en daisies sjal (och kanske något mer. Vi får väl se hur långt det räcker) och det svarta är ett auktionsfynd från Tradera. ca 150 g kolsvart väldigt mjukt och gosigt tvåtrådigt ullgarn som jag inte har en aning om vad det ska bli - men något kan det nog bli så småningom.