Det finns så mycket att titta på, och trevliga människor att prata med.

Det här är vad jag fick med mig hem:

Lite (mer) angorett från Liene. Jag har en annan nyans hemma redan som jag köpt från hennes webshop. Lite mera melerat merinoull ifall den rosa jag har inte räcker till Karins tröja. Två rosa (men bara ett kom med på bilden) lurvnystan som ska bli något till Karin. Antingen en lek-"fjäder"boa, eller en halsduk att ha ute. Men jag lutar mer åt att det får bli en lekboa. Ett nystan Opal sockgarn som fick följa med för att jag gick på "väska på köpet"-sloganen. Men barnen behöver nya varma sockor så helt onödigt var det inte fastän jag snarare skulle säga kasse än väska. En lila härva av Ullomeras rea-ullgarn. 40 kr hektot, kan jag liksom inte låta bli, och sen till sist ett nystan i blå nyanser som väl förmodligen blir en sjal någon gång.

På muggen står "I’m a knitting freak, and proud of it" och eftersom det var ett synnerligen bekvämt öra på muggen så kunde jag inte motstå, så den fick följa med trots att jag verkligen inte behöver fler muggar. Men jag får väl ta den till jobbet, så slipper våra bågnande köksskåp den belastningen.

Nu när jag var på väg att avsluta skrivandet kom jag på att jag missade påtdockan på bilden. Jag tycker det är så tråkigt att sticka i-cords, så jag tänkte det kunde vara en variant att prova. Dessutom var det tydligen ruskigt bra pris på den, enligt utställarens medförsäljare.

Men den växer på i rask takt, kanske har det något att göra med att det var en lång helg nyss? ;-)

För medge att passformen är fantastisk? ;-)

Tillägg någon timma senare:
Nu har toffeln fått åka tvättmaskin i 40 grader tillsammans med ett par jeans. Först blev jag rädd när jag tog ur den ur maskinen, men när jag tog i lite så fick jag på den på foten. Egentligen är nog det ganska perfekt, för nu kommer den torka och forma sig precis efter min fot. Nu törs jag börja sticka på toffel nummer  2 (eller nr 4, beroende på hur man ser det.)

Sen har jag kommit riktigt långt på min första fyrkantiga sjal, faktiskt så långt att garnet snart börjar ta slut, och med lite tur så blir sjalen lagom stor. Förmodligen hade den varit färdig vid det här laget ifall jag inte åkt ifrån min stickpåse när vi åkte tilll svärmor över julen. Just på den här bilden krullar kanterna in sig något otroligt, men det ordnar förhoppningsvis till sig vid blockning.

och det är nästan exakt sån modell som jag själv vill ha. Jag vill ha lite lägre hälkappa.

Så nu funderar jag på hur man ska kunna få till det. Det här mönstret var som en socka man stickar uppifrån - men jag stickade bara tre varv innan jag började med hälen. Skulle man inte kunna lägga upp flera maskor, och sticka en kortare hällapp innan man börjar hoptagningarna för att forma hälen? och sen sticka precis som en vanlig socka? Tänker jag fel i att det borde kunna bli likadant som ovanstående fast lägre i hälen?

Den väska jag tänkt mig insåg jag att mönstret var för "komplicerat" mot vad jag ville sticka - jag ville ha något hjärnslött som bara var runstickning utan att tänka så jag bytte till det här mönstret. Men jag är väldigt nöjd med resultatet. Fast den fick lov att åka två vändor i maskinen innan den blev tillräckligt liten. Nu är den lagom varje-dags-väska till jobb och kör mm.

Något som å andra sidan inte behövde köras flera gånger i maskinen för att krympa tillräckligt var mina tofflor. Eftersom garn och stickor stämde med mönstret, trodde jag att jag bara kunde följa mönstret - och så gjorde jag alltså. Men om ni från bilden tycker att jag ser ut att ha små fötter så stämmer det, för tofflorna blev precis lagom till Karin, 3 ½ år! Nå, med tanke på att hon önskat sig ett par rosa tofflor i julklapp, så fick vi väl anse att tomten tjuvstartade lite i år.

Jag började igår kväll, så jag tycker att jag hunnit riktigt långt:

Ett par vantar till Karin som jag tänkt ullkura för att se om de står emot väta lite bättre. Broderiet på den ena är inte färdigt ännu, bland annat för att Karin hjälpt till lite att sy också, därav mönstertråden som kommer ut mitt i handflatan:

Lite halvvarma sockor till Karin (Björn får inte mycket nytt, att ärva urvuxna plagg är ju småsyskonets lott….). Dock blev de nog lite för små redan från början, jag ska nog lita mer på måttbandet än provningen.

Sen vill jag ha ett par nya sockor också. Garnet är Zitron Trekking XXL som jag köpt från Garnhärvan. Dessutom slog jag till och köpte mig en uppsättning strumpstickor 2,25 mm från Garnkorgen för att jag tyckt att strumporna blir lite för lösa med 2,5 mm. Mina 2,25 är stålstickor från Addi, och jädrar i min lilla låda vilka sköna stickor! Mina strumpstickor 2,0 är nog aluminium eller något sånt, och de är man nästan hela tiden rädd att man ska böja till när man stickar, men Addi-stickorna känns rejäla och bra.

Den är stickad uppifrån, och jag var osäker på hur långt garnet skulle räcka så från början gjorde jag den bara så lång som den verkligen måste vara innan jag började på ärmarna. Att jag valde trekvartsärm beror på att jag aldrig, aldrig har långa ärmar ända ner till handlederna, jag drar alltid upp dem så de slutar på halva underarmen, så då tänkte jag att det var lika bra att göra dem så från början.

Jag har garn kvar (200 g, hittills har det gått åt 400g) så jag kan göra den längre, men jag vet inte om det behövs riktigt. Eftersom jag har så kort överkropp är jag van att tröjor är längre, men även om jag sträcker armarna över huvudet så visar jag inte magen - så jag tror att jag ska bestämma mig för att det här räcker. (Dessutom har jag redan gjort om nederkanten en gång, och så roligt är det inte att plocka upp alla hundratals maskor efter att ha repat upp att jag vill göra det en gång till när jag är ganska nöjd med tröjan som den är.)